djävulen bär prada. patetisk...

devil

Ok, ok, nu har jag läst den. Den var ju så otroligt hypad överallt i modebloggsmaffian så jag var väl tvungen. Så här kommer omdömet...

Först ett kort referat av handlingen... underkuvad flicka blir assistent åt bitchchef på modemagasin. Ska hon härda ut eller ska hon be sin galne chef att dra åt helvete? *trumvirvel* dun dun dun....

Jag anser att detta är en överdriven, förutsägbar och rentav patetisk bok. Den ska visst vara baserad på författarinnans egna erfarenheter av Anna Wintour på Vouge. Men det känns rätt uppenbart att boken är starkt överdriven, för ärligt talat, sådana människor kan väl inte existera? Fast överdriva måste man väl för annars blir det inte en så kommersiell och "bra" bok.

Slutet var helt förutsägbart. Den underkuvade assistenten flippar ut när det är typ en månad kvar av lärlingsåret och ber chefen dra åt helvete, och visar sig sedan klara sig hur bra som helst på egen hand. (Då hade man ju tyckt att det vart roligare om hon antingen inte hade klarat sig på egen hand, eller om hon hade härdat ut och sen insett att allt var värdelöst. Eller något.)

Hela poängen med den här boken är typ att det rabblas kända namn & designers. Det anses tydligen spännande att få läsa om en fiktiv fest där Reese Witherspoon skymtar förbi lite snabbt. Och utöver det, är det mest en ren frossa i designernamn. Och det är väl därför modebloggsmaffian har blivit så förtjust i boken.

Det är en underhållande bok, visst! Och den hade ett fint omslag. Den var trevlig att läsa och jag kände mig cool och glammig när jag läste den eftersom det är inne att läsa den.

but that's about it...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
http://app.webblogg.se/index.bd?fa=tb.add&id=1605046
img